1949 fick Leif vatten i lungsäcken efter en repövning i det militära. Det utvecklade sig till tuberkulos, TBC. Penicillinet var för svagt då. Leif fick efter läkning av såret på lungan genomgå en operation där halva den högra lungan togs bort. För att utföra den operationen tvingades man ta bort sju revben från bröstbenet till ryggraden. Han fick oddset 2/3 att överleva. Han låg på Arvika sanatorium i nästan ett år.

Våren 1992 upptäcktes att Leif hade cancer i ärret efter den stora lungoperationen. Allmänhälsan var så dålig att cellgiftsbehandling ej var aktuell, operation var ej att tänka på, så man strålbehandlade honom i Uppsala. Resorna var jobbiga, liksom den konstgjorda födan. Men Leif repade sig och han fick en fin sensommar i sommarstugan i Törberget. I början av september fick han dock väldigt ont i det bråck han sedan tidigare haft på aortan, på vänster sida i magen. De sista dagarna i liv fick han starka smärtstillande mediciner. Han fick som han själv ville och gick bort den 1 oktober p.g.a. bristningen i bråcket och lungödem (lungorna vattenfylldes då kroppsfunktionerna satts ned).

Leif blev kremerad på Lyvikens krematorium i Ludvika, där begravningen hölls. Urnan satte jag själv ner i all stillhet på Törbergets kyrkogård när ni alla och Tangens var med.

Den första gravstenen hämtade jag själv i skogen (Leif ville inte ha någon gravsten). Den fick en enklare inskription. När Petra begravdes (fick hon bestämma) och vi köpte en mer traditionell. Symbolerna på den kommer från ”granskogen” där deras förfäder svedjade och odlade ”råg”. Med en sol bakom.